Andrew (Anders) var liksom Karl Oskar äldste son som brukade ett stenigt hemman i 4 år efter sin fader, innan dom i 30 årsåldern utvandrar till Nordamerika.Utflyttningsintyg utskrivet för Andrew den 5 april och ankomst den 30 juli 1850 till slutdestination i mellanvästern, och för Karl Oskar är respektive datum 28 mars och 31 juli 1850. Från emigrationsresan och under nybyggarlivet i Minnesota för båda, finns mängder med händelser, sysslor och annat som är exakt desamma eller liknande ända fram till deras död efter drygt 40 år som ”settlare”.
Karl Oskars utvandrarsällskap från Ljuder var 16 personer varav 9 vuxna och 7 barn. Andrews utvandrarsällskap från Västra Ryd var också 16 st varav 10 vuxna och 6 barn. Likheter i utvandrarsällskapen vad beträffar fördelning bönder och tjänstefolk.
Den ogifta skomakardottern med namnet Kristina Jansdotter som var tre år yngre än Andrew och bodde i Sjöstugan, 1,5 km från Andrews gård Sjöarp, samt utvandrade samtidigt som Andrew kan ha inspirerat Moberg att ge Karl Oskars fru namnet Kristina Johansdotter. Eller så har möjligtvis Andrews syster Kristina som utvandrade 2 år efter Andrew, och bodde granne med Andrew i Minnesota givit uppslaget till namnet. Andrew stavar hennes namn ”Krestina”. Vilket är precis som Karl Oskar uttalar Kristinas namn.
Andrews syster Gustafva, som utvandrade med Andrew, var 11 år yngre än Andrew, åldersskillnaden mellan Karl Oskar och hans yngre broder Robert var ungefär lika stor. Dessutom utvandrar Andrews yngsta broder Carl 2 år senare och hans livsöde i guldrushen påminner mycket om Roberts, se nedan eller mer utförligt under rubriken ”Broder Karl förebild till Robert”.
Andrew och Elsas grannar i Minnesota hade samma namn som flera personer i Karl Oskars och Kristinas direkta närhet t.ex. Jonas Petter, tysken Fischer, närmaste granne åt väster hette i båda fallen Swenson, Per Danjel, syster Kristina som Andrew stavar ”Krestina” liksom Karl Oskar uttalar Kristina, samt Ulrika som är gift med baptistpastorn. Den landsförviste predikanten F.O. Nilsson som bodde granne med Andrew påminner om Kristinas morbror Danjel Andreasson som också blev landsförvist p.g.a.sin tro och bodde nära Karl Oskar och Kristina.
Både Andrews hustru Elsa och Karl Oskars Kristina genomgick 9 barnfödslar. Flera namn är desamma i familjerna t.ex: Anna, Charles, Frank, John och Oskar
Båda deras döttrar som hette Anna dog unga vilket rörde dom mycket. Andrews dagbok den 19 September 1889: ” I dag fick vi en gyp Sorg, vår älskade Dotter Anna Isabella, Dog i dag kackan, 15, minuter öfver tolf — hon var alltid snell, tyst, och afterlåten, och saledes är Saknaden, och Sorgen hjertgripande för oss alla”.
Utvandrarna: ”Tidigt på morgonen dog flickan (Anna) i sina plågor. Den som talade till Karl Oskar under de närmaste dagarna fick vänta på svar.”
Andrews yngsta broder Carl emigrerade 1852 (endast 15 år gammal) tillsammans med syster ”Krestina” till Andrews område men begav sig efter några år västerut i guldrushen. Carl blev delägare i en mindre gruva i New Mexico. Carl dog förgiftad av alkohol på Court Hall Saloon i Denver Colorado. Carl var då 40 år gammal och ogift. Trots flera år av skrivna brev till tingsrätter och personer i Colorado och New Mexico fick Andrew och hans syskon inte ut sitt rättmätiga arv efter Carl. Således kan man säga att gulddrömmen blev till sand. Vid två tillfällen kom dessutom checkar till Andrew från broder Carl som var svåra att lösa i bank. Broder Carls liv påminner mycket om Karl Oskars broder Roberts livsöde.
Flera andra autentiska offentliga personer som har knytningar till Andrews dagböcker och till Carver County, t.ex. Prästen Norelius och F.O. Nilsson nämns även i Mobergs emigrantromaner.
Efter Andrew Petersons död skrev grannen Nicholaus Swenson Sista Brevet Hem till Andrews släktingar i Sverige. Detta brev blev förlaga till Karl Oskars granne, Axel Anderssons, brev till släktingarna efter Karl Oskars bortgång.
Många fler likheter finns under de övriga 11 rubrikerna ovan till vänster, samt i vår småskrift ”Andrew Peterson förebild till Karl Oskar – 100 Likheter”.
© Jan Hermelin 2015