• Nedanstående anteckningar visar tydliga paralleller mellan Andrew Petersons dagböcker och intyg jämfört med Vilhelm Mobergs utvandrarromaner i samband med emigrantresan.
  • Andrews flyttningsbetyg blev utskrivet den 5 april 1850 och Prosten Lindblom noterar ”Kan katekesen väl”.  Karl Oskars flyttningsbetyg blev utskrivet den 28 mars 1850, och Prosten Brusander säger till Karl Oskar ”Du kan din katekes”.
  • Andrews utvandrarsällskap från Västra Ryds socken var 16 personer varav 10 vuxna o 6 barn.
  • Karl Oskars utvandrarsällskap från Ljuders socken var 16 personer varav 9 vuxna o 7 barn.
  • Sammansättningen av personligheter i ressällskapen påminner om varandra.
  • Emigrationsresan ägde rum i båda fallen på våren och fram till juli månad 1850. Andrews avfärd var den 19 maj från Sverige och ankomst till slutdestination intill Mississippifloden den 30 juli 1850, och Karl Oskars avfärd var den 14 april och ankomst den 31 juli 1850. Moberg skriver att dom var mer än en månad försinkade, och Andrews resa gick 1 månad och 6 dagar snabbare.
  • Beskrivningen av Utvandrarskeppen: Briggen Minona som var Andrews utvandrarskepp överensstämmer i laststorlek (104 x 23 fot), med Karl-Oskars utvandrarskepp Briggen Charlotta som var (124 x 20 fot)
  • Briggen Minona var byggd 1781 i Halmstad och hade namnet  Charlotte innan briggen döptes om till Minona.
  • Briggen Minona var liksom briggen Charlotta lastad med järn och emigranter när den gick ifrån Sverige. Moberg fick troligtvis information om briggen Minona under vårvintern 1949 vid flera kontakter med Sjöfartsmuseet i Göteborg.
  • På briggen Minona reste även Anna Lena Pehrsdotter 34 år med sin ”oäkta” dotter Ida 8 år (fadern okänd). Ulrika i Västergöhl reste med sin ”oäkta” dotter Elin i Mobergs epos.
  • Antal passagerare som överlevde resan över Atlanten var 69 st. på Minona och 70 st. på Charlotta.
  • Andrews dagbok från den 21 maj: ”såg litet av Far sunds udde i norge – dett hvar dett sista vi fick skåda vårt gamla Skandenafvien”
  • Ovanstående text kan ha givit Moberg inspirationen att skriva följande text: ”detta stycke strand var det sista de skulle se av gamla världen. Nu skulle många dagar förgå innan de härnäst skådade land”
  • Andrews dagbok från den 26 maj: ”Capten jör ingen bön hos oss, män vi gör dett. Sjelfva besättningen gör äfven bön. Capten behöver ingen gud ty dett är han Sjelf”.
  • Ovanstående text kan ha givit Moberg uppslaget att skriva nedanstående citat om Kapten Lorentz tankar: ”sekteristerna betraktade inte honom som skutans befälhavare, utan menade att det högsta befälet ombord fördes av Herren Gud”. eller detta citat ”Om Gud hade velat att några av passagerarna skulle stå till rors, så hade han rimligen utvalt sjövant folk.” Således hade Kapten Carl Levin Lundgren på briggen Minona och Kapten Lorentz på briggen Charlotta likheter.
  • Andrews dagbok 2 juni: ”Sent på aftonen bläf stark storm, bland andra stora vågor kom en stor och brusade öfver däckett så att de mästa förskräcktes”
  • Moberg skriver om hur de flesta förskräcktes av den första stormen på Nordsjön i kapitlet ”så att vågen slog utöver skeppet”  med bl.a. följande text: ”vattnet kastade sig över däcket, och så kom brusandet”……
  • Sjösjukan beskrivs i Andrews dagbok den 19 maj: …”det var en grufveli krakning runt om kring Rällingen – emedan de ej var vana vid gungningen”…
  • Mobergs beskrivning av sjösjukan …”de sammanfösta människorna, kväljda av den sjukdom som uppkommer av skeppens gungande”…. ”Robert blev liggande på trappan, spyende. Dä ä bara sjösjukan, sade Karl Oskar”.
  • Andrews benämning av Atlanten är Atliantiska Osianen, och det påminner om Mobergs ofta förekommande benämning: Atlantiska Oceanen.
  • Andrews dagbok från den 15 juni: ”arbetar på nytt mast trä, timerman och jag har arbetatt hela natten”.
  • På Mobergs utvandrarskepp fanns även 1 timmerman, samt Karl Oskars ressällskaps vägvisare till Chicago (Landberg) hade arbetat som timmerman på Charlotta.
  • Kaptenen på Minona såg säkert att Andrew var en mycket idog och duktig person som jobbade på dag och natt tills masten var färdigreparerad. Kapten på Charlotta hade dessa tankar om Karl Oskar: ”Synd på den bonden att han skulle vara bonde, om han hade varit född vid kusten istället för inne i land så hade han kunnat bli en rask sjöman”.
  • Andrews dagbok från den 21 juni: ” Gustafs yngsta Dotter i Sjöarp dog i dag kl 6. på morgonin i en ålder af ett år fim månader. Likett sväptes i säkeduk sedan systes dett in i sägelduk mäd sänke vid fötterna sädan bars dett upp på däkett och lades på ett bräde som var stält på Rällingen, sedan halades dett ner i den djupa graf, omkring 34 famnars djup unjeferlin på midjen af Nyfundlans sandbank”. I Mobergs emigrantepos så dog 8 personer på överfarten över Atlanten och jordfästningarna/begravningarna var liknande Andrews beskrivning.
  • Andrews dagbok från den 6 juni: ”en dell af våra pasajerare har sitt en stor mängd fiskar som kallas springarre och jordkapare” (springare = tumlare / delfiner) (jordkapare = troligtvis nordkapare = val) Mobergs romanfigurer Robert och Elin stod lutade över relingen och betraktade tumlarna som lekte nere vid fartygets sida.
  • Andrews dagbok från midsommar den 22 och 23 juni 1850: ” dett är juft vackertt väder idag på midsommars afton så att alla passadjerarna är på däk män inga gröna lundar att spasera uti”. Passagerarna på Mobergs Charlotta hade även varmt midsommarväder 1850.
  • Andrews dagbok från den 25-30 juni: ”sama vind varmt väder myckett töken, almän hälsa och förväntar land mäd dett snart”
  • Moberg skriver: ”Charlotta möter fartyg dagligen…svärmar av sjöfåglar och vattenytan bär omkring varjehanda föremål. Alla tecken på att ett fastland ligger nära”.
  • Andrews dagbok från den 2 juli: ”tidett om morgonen fick wi si Bostons fyrtorn mäd eld utti, män dett var långt uti sjön på holmmar, desse är till rättelse för de säglande då dett är mjörkt – på farmidagen kom en stimbått och fragade om Capten hville att han skulle draga hans Brig till hamnen, män wi hade god vind, så att han behövde intett dett – lite äfterått, kom lodsen i sin stora glada Slup hoppandes, och var som Kapten på vår Brig till hamnen.
  • Litett äfter Lodsens kommande så kom karantens Doktoren om bord för att se om alla var friska hvilkett vi var- om aftonen lade vi in till bryggan, och gick upp och besåg den stora staden Boston. Moberg beskriver att Charlottas passagerare ser Amerika tidigt i dagningen och samma dag lägger Charlotta intill bryggan i New Yorks hamn varpå hälsovårdsofficeren kontrollerar passagerarnas hälsa och båten fick tre dygn försatt i karantän. Därefter besågs staden N.Y.
  • Resvägen, restiden och färdsättet från USA’s östkust till mellanvästern är snarlikt:
  • Ångvagnar till Albany – Kanalbåtar till Buffalo – Ångbåt genom sjön Erie – Sundet Detroit
  • Ångbåt genom sjön Huron och sjön Michigan till Chicago – Hästdragna kanalbåtar västerut.
  • Ankomstdagen till slutdestinationen intill Mississippifloden är den 30 juli 1850 för Andrews grupp och den 31 juli 1850 för Karl Oskars grupp, dvs 1 dag senare. Restiden från svensk hamn fram till slutmålet i mellanvästern gick en månad och 6 dagar snabbare för Andrews grupp. Moberg skriver: ”De var mer än en månad försinkade”, dessutom använder Andrew ordet ”sinkade” ofta. Med segelfartyg 1850 över Atlanten och därefter till mellanvästern fanns ingen tidtabell, och således är det tydligt att Vilhelm Moberg använde Andrews grupps restid som tidsmall.
  • Efter nära 20 km vandring från kanalbåten i tät skog, ”claimade” stakade dessa personer ut sina gårdar: Andrew Peterson, John Anderson och Andrew Bergquist i närheten av varandra (se Mihelich bok). Karl-Oskar ”Claimade Land” samtidigt med 2 andra vänner efter liknande strapatser.

 

Många fler likheter finns under de övriga 11 rubrikerna ovan till vänster samt i vår småskrift ”Andrew Peterson förebild till Karl Oskar – 100 Likheter”.
© Jan Hermelin 2015